Ner från minus 50 grader Mannen brevid stinker svett Vi går ner i varma mörker Jag gör dig arvlös på en servett. Jag ser dig på terminalen som en hägring på en prada-klon Jag har ett gömt behov Själen (som Stephen T.) för just en sån här otänkbar situation Jag gick långsamt fram mot bordet med min avvaktande blick över munnen mitt i orden slog du till så hårt det gick Jag såg du tyckte om det Från nästan bottenlös tristess kom det kärleksvarma våldet och vinet spills bleka rorschanch-test Jag ser någon vid rödljus samma NK-paraply och någonstans i min plånbok glöder en post-it från -97 där tio kulspetsblå små siffror skriker våga utan ord men ögonblicket glider undand
som skuggorna från små grå lätta moln Jag ser din rygg från taxin fast att jag vet att du har flytt från det kalla tysta landet jag stampar torkarbladens rytm jag minns ingenting som hände men jag kallsvettas ändå VM i att hålla färgen tyck synd om dig jag är ensammast i Sverige... Och jag drog med dig i mitt fall och sen gled jag bara undan så förlåt, förlåt för allt för min förbannade kluvna tunga jag har ett foto någonstans dr vi är drottningar och kungar Nu ligger bilder överallt där gamla ansikten är unga och jag har letat som besatt efter känslor som är försvunna Det har varit en lång lång natt men jag är glad att mina tårar är behärskade och lugna