Varje morgon gick jag från dig
Med en blåtira om hjärtat och ditt krav att inte älskas runt min hals
Visste att du aldrig såg mig
Men vad fanns det att se när allt var väntan på nånting som aldrig fanns
Och med ditt betsel i min käke
Tänkte jag dig sönder medans du svalt mig samman med likgiltighet
Och hur jag än försökte
Kunde aldrig dölja min brutala trogenhet
Jag var aldrig så lycklig
Som när jag var på väg till dig
Jag var aldrig så lycklig
Som när jag var på väg till dig
Jag brann av ömhet och förtvivlan
En åtrå skruvas åt i frustration att inte nå en s*uten själ
Och jag stred emot min tvivlan
Om du fanns nånstans inunder eller bara dolde tomhet väldigt väl
Och som du slog mig sista dagen
Lungorna och ut i blodet, aningslös om ordens smärtgräns
Varje knytnävsslag i magen
Tog jag tyst och stilla för att stanna kvar hos dig
Jag var aldrig så lycklig
Som när jag var på väg till dig
Jag var aldrig så lycklig
Som när jag var på väg till dig
Jag var aldrig så lycklig
Som när jag var på väg till dig
Jag var aldrig så lycklig
Som när jag var på väg till dig
Galenskap