Man måste vara galna.
Galna.
Wohoy vilken galenskap.
När en ung man blir till en soldat igen yo.
Wohoy vilken galenskap.
När hungern förvanlads till hat. Så vi säger till dem.
Wohoy vilken galenskap.
I london är det bombattentat igen yo.
Wohoy vilken galenskap.
När utanförskap är vår lag.
Nästa gång du säger honom kan vi vara utan.
Nästa gång du s**ar och fördömer deras gudar.
Tänk dig och växa upp på andra sidan våra murar.
Du vet att, bomberna regnar som skurar.
Människan exploderar och man kuvas.
Så varför vill vi bura in honom på Kuba.
När det finns en koppling imellan dig och han som stupar.
För det var våra skattepengar som tillverka kulan ohoy.
Istället för att hjälpa till, stänger vi grinden.
Och känslan av att vilja finns, men vi stänger in den. Så vi säger.
Wohoy vilken galenskap.
När en ung man blir till en soldat igen yo.
Wohoy vilken galenskap.
När hungern förvanlads till hat. Så vi säger till dem.
Wohoy vilken galenskap.
I london är det bomb bomb bomb bomb eheheey.
Wohoy vilken galenskaap.
Klättrar vi upp eller faller vi ner.
Har vi någon koll på vilken riktning vi färdas.
Ja, vi verkar leva på samma planet.
Men vi lever knappast i samma världar.
Och när jag sedan, solen går upp betyder det mörker för någon annan.
För den ensamma vägen är en omväg och vandra.
Den som kommer upp först han måste hjälpa den andra.
Tiderna är hårda men den måste stråla samman säg.
Men istället för att hjälpa till, stänger vi grinden.
Och känslan av att vilja finns, om än vi stänger in den. Så vi säger.
Wohoy vilken galenskap.
När en ung man blir till en soldat igen yo.
Wohoy vilken galenskap.
När hungern förvanlads till hat. Så vi säger till dem.
Wohoy vilken galenskap.
I världen är det bombattentat igen yo, igen yo.
Man måste vara galna.
Galna.
Man måste vara galna.
Galna.