Varför flackar alltjämt din blick,
fylld av en ständig längtan
efter livet i fjärran? -
"Älskade, se på mig."
Varför flaxar alltjämt din hand,
bort likt en rastlös fågel
när jag uppfylld av hunger
sträcker mig för att ta den?
Varför, älskade, inbillar jag mig
att du säger "otro"
när du påstår att du säger "åtrå"?
Varför skakar alltjämt din kropp,
spänd som ett djur i koppel
innan jakten ska börja –
"Hur kan jag lugna dig"?
Varför darrar alltjämt din mun,
stum av en namnlös oro
"Har du något att dölja –
älskade, svara mig"?
Varför, älskade, inbillar jag mig
att du säger "otro"
när du påstår att du säger "åtrå"?