Ibland när krampen släpper och man vågar andas ut och bilderna försvinner av en pina utan s*ut Efter femton år i fängelse för nåt, man aldrig gjort får man kika en sekund genom nyckelhålet till himmelrikets port Det är då, man vill få gömma sej och gråta som ett barn när man jämför hur det är med hur det hade kunnat va När man är med dom, man älskar och dom som älskar en och det inte är för tidigt och det inte är för sent nej, just när snäckan öppnar sej för att andas en minut
och ingenting av allt, man minns är vackrare än nu Det är då, man vill få gömma sej och gråta som ett barn när man jämför hur det är med hur det hade kunnat va Ja, ensamheten trycker som ett par skor som är för små För varje steg, man tvingas ta blir det svårare att gå Men då när slöjan lyfter sej och murarna bryts ner och inte ens horisonterna begränsar det, man ser Det är då, man vill få gömma sej och gråta som ett barn när man jämför hur det är med hur det hade kunnat va