Ensam som få, tiger hans ord i mörkrets famn han har funnit sitt kall
Blodiga händer och sargade kropp, han har lämnat sitt segill
Ärrad i sin själ, lämnad för sin död, så återkallas hans sorg
Med trotsiga minnen från en krossad dröm så biter han ihop
Hedniskt vetande har präglat hans liv och asar likaså
Hoppets stund är kommen, han litar inte på nån
Som kung släpp min själ, och låt mig resa iväg
I en saga utan s*ut som väntar min vän, vi finner varandra igen
Månljusets sken över kalla ängder, gå hans stilla gång
Han samlar sina tankar för ett bättre liv, det är en resa utan s*ut
När han kommit fram till sin bädd så sätter han sig ner
Han tar farväl och ett andetag för att sedan somna in
Hedniskt vetande har präglat hans liv och asar likaså
Hoppets stund är kommen, han litar inte på nån
Som kung släpp min själ, och låt mig resa iväg
I en saga utan s*ut som väntar min vän, vi finner varandra igen