Så plötsligt sprack himlen upp
och för en sekund
var allt som kallas gråväder
som bortblåst.
Masten stod fastfrusen i det ljumma kölvattnet och bildade ett torn mot det som jag är rädd för kallas heligt.
En mild bris svepte in över däck
– en hägring från ett hemland
som jag inte visste fanns.
Till minne av Anna-Lisa Persson (1915-2015)