Syster sade till syster sin:
sommarens tid
"Kom, låt oss gå till vida sjöstrand"
örteren sprida ut sig vida
Den yngre gick före, hon glimma som en sol
Den äldre gick efter, så svart som en jord
Den yngre satte sig på vidan sjöstrand
Den äldre sköt henne i stridan ström
"Kära syster, hjälp mig i land,
du skall få min lilla fästeman"
"Väl får jag din lilla fästeman,
men aldrig hjälper jag dig i land"
Spelman tog hennes guldgula hår,
och gjorde där harposträngar åv
Spelman tog hennes huvudskål,
och gjorde där harpobolla åv
Första gången harpan slog,
bruden och brudgummen log
Andra gången harpan lät,
bruden och brudgummen grät
Tredje gången harpan klang:
"Var är brudgum, min lille fästeman?"
Spelman tog harpan och slog i en sten,
därav upprann en jungfru så skön