Plötsligt står det svart på vitt jag har vart här förut
Lite som en skådis fastnat i ett klyschigt s*ut
Skeenden jag har förträngt ej velat veta av
Kommer som en boomerang som en naturkrafts lag
Provat va försiktigt provat våga ta det kallt
Inte elda upp mig gång på gång till tusenfalt
Tänkt att det blir bättre om jag bara finner ro
Någonstans att leva någonstans att bygga bo
Om jag väntar ett år till, eller tio, ett liv är det nog
Kommer jag då tillbaka till den plats där vi en gång stod
Skyddad av murar jag byggt
Ensamt, på något sätt tryggt
Sagor de tar s*ut när det är dags att vända blad
Någonting känns fel men det är svårt att veta vad
Bitterljuvt att känna frihet när man så väl vet det inte är nån nyhet
Och man märker att en déjà vu har blivit alltför uppenbar