En gång jag foro som en modig ungersven Jag vandrade skog, jag besökte bygd Då tog jag mitt bröd, stockar då fälldes I djupaste skog, forslades till brukets eld Vi togo brännvin vid Bäckens ström Av ruset vi sjungo, skröt om bragd och täljde fläsk Natten kom i fullmånens sken Ingen vind, inte rördes en gren Huldrans Gång Eldens Sång Då sutto jag vid elden ensam Huttrade i s*utsommar nett En skugga blott jag såg nu nalkas Bland furors kvist, runt björkars spiror Huldrans Gång Mot månen en skymt Eldens Sång Silver mot blekvit by Hennes bryn så mörkt Med stripigt klängande hår Ett tredje öga som ormens blott Hennes anlete förgyllde Hornkrönt hon smög Som en skugga av stjärnestoft Hon mig smekt Viskande, klösande nu red Då jag vaknat ur min slumran Med brännmarkt skinn Ett minne blott vår vilda lek Ur ett drömmars kväde Denna skogens dotter, såg jag aldrig mer Ack, ingen min förkunnelse tro Men bland urträds skepnad evig En gamling han få sin sista ro Natten kom i fullmånens sken Ingen vind, inte rördes en gren Jag slumrade in, mossan mig tog Hennes mark jag vandrat, sen jag dog [English translation:] [Daughter Of The Forest] Once upon a time I traveled like a brave young swain
I wandered in the forests, I visited the countryside I ate my bread there, happened to choke on it In the deepest forest, taken away to fires of the mill We took snaps near the brook's current Of drunkenness we sang, bragged and boasted and carved meat Night arrived in the full moon's shining No wind, nothing moving the fields Huldran's stride Song of fire There I sat slone by the fire Shivering in the late summer night I suddenly saw a shadow closing on me Among pine branches, around birches' sprouts Huldran's stride A glimpse towards the moon Song of fire Silver onto a snow-white village Her brows so dark With spindly, creeping hair A third eye like a snake eye Her visage gilded Horn-crowned she sneaked Like a shadow made of stardust She caressed me Whispering, now tearing Then I woke from my slumber With a branded skin Our wild game just a memory Out of a dreamer's ballad Never again I saw the forest's daughter Ah, no one believed my story But among the eternal shapes of the ancient forest An old man is allowed his final rest Night arrived in the full moon's shining No wind, nothing moving the fields I fell to slumber, the moss took me I wandered on her lands ever since I died