I torven jag låg med mordisk brand Under mossan bland bergets sand Lerad och täckt griper spjutets skaft Genomsyrad av urgudars kraft Besmyckad och döljd med kvist och lav Jag lyfter min kropp ur skogens grav När bytet nalkas på åsens brant Inget ljud när jag krypa mot stigens kant När nattens vålnad av skogen gjorts fri Från skuggor jag resas med ett vansinnes-skri Skräck ny fryser fiendes röst Då spjutet spräcka, tugga hans bröst Skövlarna dö, en efter en Jag hänger deras huvud på trädens gren Där de stirra fulla av häpnad Änger i blick vid asfåglars skepnad På hällen jag sprider ben och tarm De blir nu mat för skogens garm Jorden nu sluka deras kraft, deras låga Så att deras ätt ej hit mer våga Makt nu viska i höstlövens sus När lundar ånga av rodnadens ljus Då vandra jag ner under rotens gång Då skogen i frihet sjunga sin sång [English translation:] [d**h Of The Wasters] I laid on the peat in a murderous blaze Under the moss, in the sands of the mountain
Muddied and covered, clutching on a spear's handle Impregnated with the power of ancient gods Bedecked and masked with branches and lichen I raised my body from the grave of the forest When the prey approaches the end of the ridge No light as I crawl towards the edge of the path When the ghost of the night is released from the forest I'm raised from the forests with an insane scream Horror paralyses the voices of enemies A spear bursts, impales his chest Wasters are dying, one by one I hang their heads on the trees' branches They gaze there full of consternation Regret in their look in form of carrion birds I spread the limbs and intestines on the tiles They become meal for the forest's beast The earth absorbs their power, their flame So that their kin won't dare to enter there anymore Might is whispering in the fallen leaven When the groves are steaming in the reddened light I wander down under the roots' path The forest sings its song in freedom