En eld över vinterns himmel
Drakens svans en bister glöd
Så fallit, bränt
Korsat nordens skyar
Förintelsens vak
Förkolnad mark
Där den red
Den brände fä, den brände träd
Brända lik och förkolnat kött
Svart ligger jordar
Rykande, döda
Människans gårdar
Den spy sin tjära
Eld, frätande galla
Krälar sig runt i dråpets lusta
En natt då riken falla
Ve draken, ormars orm
Ingen sett maken till gudars storm
Midvinterdraken
Ur vinters kyla då draken gled
Det mindes man i släkters led
Den dök i jorden, begravd där ner
I stålets sjö, den allt nu ser
Då den dök, slukades av jordens andar
En gåva av stål ur sjön då steg
Ve draken, ormars orm
Ingen sett maken till gudars storm
Midvinterdraken
[English translation:]
[Mid-Winter Dragon]
A fire over winter's sky
Tail of the dragon a gloomy flame
That fell, burned
Crossed the northern skies
The wake of obliteration
Charred land
Where it rode
It burned the cattle, it burned the trees
Burnt cadavers and charred meat
The lands lay blackened
Smokey, dead
The areas of man
He spits his tar at
Fire, corrosive gall
Squirming in the pleasure of slaughtering
The night when the kingdom fell
O' dragon, serpent of serpents
Never has been seen such a godly storm
Mid-Winter Dragon
From the coldness of winter the dragon glided
It shall be remembered through family lines
It rose from the ground, had been buried there
In a lake of steel, that all see now
Then it rose, one swallowed by the spirits of the earth
A gift of steel from the lake climbed the sky
O' dragon, serpent of serpents
Never has been seen such a godly storm
Mid-Winter Dragon