Städet klingar i den smedja som skall skänka
mig uddar tre från ässjans härd, glödande röd
hamra järnet i dess djupa heta lyster
till galdersångens starka sejd
i hanegällets skira strålar du framträdde
ur skuggors vrå vid burmans sten, snövita hind
silverne låg dimman utmed tjärnens stränder
jag miste dig med blicken min
Sannerligen skall jag aldrig sörja dig mer
Likaledes skall jag aldrig glömma dig
Ögonen så glittrande av liderlighet
Jungfru i hindhamn
Tvinna strängen utav linets långa trådar
dess blomster stå så f*gert blå, böljande fält
Stränga bågen och nu asketrädet böja
En båge täljd, att fälla dig
Villebrådet jaga, vaksamt är mitt sinne
Som ulven grå jag smyger fram, bågen är spänd
Våra blickar möttes stilla och så varligt
Med pilens spets mot hjärterot
Sannerligen……….
Löp din väg du f*gra hind som mig förblindat i dess dunkla skepnad står
du äro jungfrun blid jag miste i min ungdoms år till skogens trolska väsen