Jag känner en runkande spårvagnschaufför I hjärtat utav Göteborg Han runkar sin balle alltmedan han kör Sin spårvagn på gator och torg Han rattar sin spårvagn med ackuratess Med kuken i ett säkert grepp Han runkar och spårvagnen svajar i takt Precis som ett gungande skepp Han har kört sin spårvagn sen trettiotre Av monotonin blev han sjuk Då fick han en verkligt fantastisk idé Han började runka sin kuk Nu går ryktet på snabba vingar i stan Att boten mot melankoli Är att åka spårvagn tre gånger om dan Och ägna sig åt onani Vår förare gapar och fiser och rapar Och slår kuken i vagnens plåt Och tanterna dundrar och stirrar och undrar "Hur fan männska bär du dig åt?" Då säger han fromt med ett milt leende Och solsken i sin blåa blick "Det finns inget som är så avslappnande Som att långsamt runka sin pick." Ibland tar han helt andra linjer än han ska
Och känner sig lycklig och fri Och runkar och sprutar på nunnor och snutar Och andra som han kör förbi Då skriker dom ilsket med lågande blick: "Vad gör du din jävla filur?" Men han säger stillsamt "att runka sin pick Är en del av männskans natur" Så staden fick tillsätta en kommission Som skulle få honom på knä Och snutarna rusade in i hans vagn Och skrek att "Nu kommer du med" Men han la in handbromsen och reste sig Och tiden den tycktes stå still Så dängde han kuken i väggen och sa: "Jag runkar så mycket jag vill" Så än finns en runkande spårvagnschaufför I hjärtat utav Göteborg Det är alltid fullt i den spårvagn han kör På stans alla gator och torg Och knegare och kommunaltjänstemän Dom runkar så kukarna blör Och snuten har pådrag med blåljuset på Så resan ska gå som sig bör För alla ska se vem som kör Vår runkande spårvagnschaufför