hon var vacker som en ros en ros en ros
en ros så skön
men masken dold i blomman bådar blommans död
ahhhh ahhha..
talar hon i tungor hög på antoninartå och alla
ondskans blommar ruttnar bort och beser på
nu säger diagnosen see och skymningen stå blå
så lie low lie low
och gud e god som skapar ont det kan man hoppas då
så lie low lie low
man ler och säger bättre nu prognosen skriver de
lie low lie low
ur dimman av morfinet där finns inget mer att se
lie low lie low
hon har aldrig mera ont eller aldrig mera trött men glad
aldrig mer vind mot kinden aldrig mer en solig dag
aldrig någonnsin en tanke aldrig nånsin mer en dröm
det enda som är kvar är av är som en krusning över sjön lugn
se lugn