Här på mitt jobb går jag runt,
tar mot skit och lyfter tungt.
Ingen ser det jag gör.
Och jag, ja jag vet att man ska
vara tacksam, nöjd och glad,
och helst le tills man dör.
Men då ska jag fan ha
ett leende tillbaks ibland
när jag ler mot alla jävlar
på mitt jobb, suger fett.
Det känns fel,
jag kliver av, jag lägger ner.
Slita hårt tar vi sen.
Control alt delete, glöm allt slit,
rensa minnet från allt skit,
och börja om igen.
Men då ska jag fan ha
ett leende tillbaks ibland,
och kanske rentav ett litet tack.
Men jag tänker inte stanna här.
Jag tänker kapa allt
och börja om på nytt.
För jag är som du, likadan,
kanske inte lika tam,
för kontroll är rätt trist.
Men en dag blir jag bra, blir normal,
skaffar radhus, fru och barn.
Jag blir vuxen till sist.
Men då ska jag fan ha
ett leende tillbaks ibland,
och kanske rentav ett litet tack.