Jormunggrund
I en hopklistrad dimma
En kraftig gravstank gör sig påmind
Blodskäftar sväljer tryggt sin lust
Ormgap vrålar om dödens tand
Blekt skinn spyr med svarta ögon
Sargade händer knyts dubbla om tunna halsar
Kom Nifelhel, is o helvete
Kom Muspelheim, eld o hetta
Kom blåa naglar o ruttna själar
Seglande genom Jormungrund
Hornkungars ankomst
En urtids sannaning
Himmelen i aska
Jorden i svavel
Knogar släpande i asfalt
Kött bränt och besudlat
Utmärglade av bestars sanning
Och hornkungars ankomst
Kom Nifelhel, is o helvete
Kom Muspelheim, eld o hetta
Kom blåa naglar o ruttna själar
Seglande genom Jormungrund