Vid kusten av Bretagne, bland martall och jasmin, ligger Dynernas Cafè
Vi kom dit en vinternatt, med våra drömmar i en säck, på väg mot Världens ände.
Du kom från vita slott, från siden och kristall, från rum där tiden s*utat gå.
Jag kom från vägarna, från köld och billigt vin, från solkiga estrader.
Du pröva' mina skor, som vandrat runt i världen, som varit på karneval.
Jag prövade din doft, av dyrbara parfymer, och kände mig förfinad.
Vi talade och drack och sökte blanda blod och ömsa skinn med varann.
Du talade vulgärt, jag valde varje ord, och språket brann i stormen.
Jag sökte i din själ, som fiskaren i musslan, en pärla du gömde nån'stans,
Du erbjöd mej din kropp, jag ville bränna upp den och sprida den för vinden.
När solen åter steg, och varje ord var sagt, bad du mej om min hand.
Jag hånlog och du skrek: "Du känner ingenting!" Jag grät med torra ögon.
Vi älskade och drack i tio vita nätter, sen' stängde Dynernas Cafè
Men nere på vår strand skrev maskarna i sanden: "C'est vrai, c'est vrai,