Vi sniffar inte thinner för att rensa näsorna
Och vi slukar inte valium för att dom smakar bra
Och vi skjuter inga mackor för att testa silarna
Och vi dricker inte brännvin för att rena ådrorna
För vi väljer inte skräcken för att mista våra jobb
Eller rädslan för att tvingas bort från där vi vuxit upp
Eller ångesten som kramar när man lever i betong
Och får gå och räkna timmar för att dagen är så lång
Och vi väljer inte självmant att från vaggan till vår grav
Bli hetsade i lönsamhetens namn mot nya krav
Om framgång lyx och rikedom om skönhet makt och egendom
Och att ändå inte droga bort vår otillräcklighet
Ja dom vill att vi ska va som åsnorna som drar sig fram
Och släper vagnen för att nå en morot i ett band
För när kärleken till döda ting blir större än till liv
Får också själva tryggheten ett stegrat överpris
Så en del missbrukar männsikor som andra alkohol
Men människodrinkarn känner ingen gräns för vad han tål
Och ändå har han mage nog att skrika högt i skyn
När han ser hur offren för hans missbruk sjunker ner i dyn